Vi kommer alltid ha Paris



Bestämde mig för att verkligen råplugga, så satte mig ute med en kopp kaffe och alla uppgifter framför mig. Ett antal röda mindre nu. Känns bra i hjärtat. Nu klipper både Petter och grannen gräsmattan och övervinner underbara Maggios album i lurarna, så dags att ge upp och dra iväg till Mandie. Fucking perfect va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0